Jag står på riksdagslistan för socialdemokraterna i årets val (plats 11 – jag lär inte komma in) och blir därmed tillfrågad om vad jag tycker i diverse frågor. Häromdagen fick jag en enkät från Företagarna om vad jag anser om frågor som ”rör företagsklimatet”. Många av frågorna var visserligen rätt relevanta men man blir alltid så fascinerad när frågor om exempelvis skattenivån i Sverige definieras som en ”företagarfråga”. Om det vore så att höga skatter motverkade företagande och tillväxt borde Sverige ligga i botten på dessa listor – istället ligger vi ständigt i toppen när man mäter ekonomisk utveckling (och annan utveckling). Hög tillväxt, hög sysselsättning och företagsvänligt klimat går alltså mycket väl att kombinera med höga skatter (eftersom höga skatter möjliggör god vård, bra utbildning och trygghet skulle jag och mina partikamrater till och med hävda att det har ett positivt samband – men den uppfattningen delar inte alla). Företagarnas undersökning var dock rätt så seriös (även om jag var tvungen att svara ”vet ej” på några frågor eftersom alternativen var så begränsande och inget passade min åsikt).
Men nyss (lördag eftermiddag) blev jag uppringd av Skop som på uppdrag av Villaägarna frågade om jag ville höja, sänka eller behålla fastighetsskatten på nuvarande nivå (jag svarade behålla) och om jag trodde att frågan var avgörande för väljarna (nej, det tror jag inte). Sedan upptäckte intervjuaren att hon tydligen inte hade några fler frågor och stressade fram ett hej och tack och la på. Och med tanke på att hon knappt frågade om hon fick ställa frågorna (jag hängde inte med i början av samtalet för hon andades inte in överhuvudtaget under sin presentation…) kändes samtalet ytterst märkligt. Men vem vet, kanske var det verkligen Skop som ringde på uppdrag av Villaägarna. Kanske var det en ny typ av busringning…